Gggrrrrrr, känner mig lite smått irriterad på min son.

Hockeyträning imorse som vi stack till och väl där upptäcker vi att hans överdragsbrallor inte ligger i trunken. Han vägrar ha de mjukisbrallor han har på sig för de ska han använda på kalaset som han ska till senare idag. Jag kör hem för att leta de försvunna byxorna, skyndar mig för att hinna tillbaka innan träningen börjar men dessvärre hittar jag inte brallorna så jag återvänder med ett annat par mjukisbrallor som jag tycker att han kan ha istället.

Protest, protest, min unge är tjurskalligare än mig, han vägrar alltså och vill inte delta på träningen. SUCK !!!

Bara att åka hem och jag är som ett åskmoln, kan inte förstå varför han ska va så viktig med kläderna då andra ungar minsann kan spela med vanliga mjukisar.

Nåja, mest handlar det väl om mig själv. För mig tar det emot att stiga upp klockan sju en lördagmorgon, speciellt nu då jag fortfarande inte är frisk, känns som att jag hade kunnat ligga kvar och sova om jag hade vetat hur det skulle bli.

Nåja, nu har jag fått skriva av mig lite och ska försöka släppa detta, är ju som inget att vara irriterad över egentligen, får man skylla på dåligt morgonhumör ?